Ge en gåva

Just nu pågår fotoutställningen Noori Tales: Stories from the Indus Delta i Kungsträdgården i Stockholm. I 31 vackra och starka bilder skildrar den prisbelönta, svensk-eritreanska fotografen Malin Fezehai hur livet ser ut för de barn som växer upp utan vatten i ett område präglat av klimatförändringar.

Bilderna är tagna i Thatta-området i Sydöstra Pakistan, som Malin besökte tidigare i år. Utställningen är ett samarbete mellan WaterAid och H&M Foundation.

Här berättar Malin om sin resa till Pakistan, om sina bilder och om styrkan hos ett fotografi.

Flickor väntar på att dagens lektioner ska börja i skolan i byn Chaudury Atta Muhammad, Thatta.
© WaterAid/Malin Fezehai
© WaterAid/Malin Fezehai
© WaterAid/Malin Fezehai

Flickor väntar på att dagens lektioner ska börja i skolan i byn Chaudury Atta Muhammad, Thatta.

Vad inspirerade dig till att arbeta med detta projekt med H & M Foundation och WaterAid?

Människor som är på flykt eller har blivit förskjutna finns som en röd tråd i mitt fotografiska arbete eftersom det är något jag känner starkt för. Jag har bland annat dokumenterat de långsamt sjunkande öarna i Kiribati, minderåriga arbetare i Etiopien och kvinnors krigshärjade liv i Sri Lanka.

Projektet med WaterAid i Pakistan relaterade på många sätt till det jag har gjort tidigare, eftersom många av de samhällen vi besökte hade upplevt översvämningar 2010 och 2011 och lever under ett hot om liknande händelser i framtiden.

Jag har sett andra samhällen som drabbats av översvämningar, men jag har aldrig sett ett liknande sönderfall av infrastrukturen – med väggar och tak som föll samman och eroderade på grund av att grundvattnet har blivit försaltat och av de salta vindar som blåser in från Arabiska havet.

Kan du berätta om hur du valde ut bilderna till utställningen och hur berättelsen utvecklar sig?

Jag ville att bilderna ska skapa en känsla av en resa genom de samhällen som ligger längs Indusdeltat, med fokus på lugna men vackra ögonblick från vardagen. Bilderna skildrar barn som försöker få en utbildning i skolor som kollapsar på grund av att det försaltade grundvattnet som får byggnaderna att erodera. I flera av de skolor som vi besökte fick barnen bokstavligen sitta utanför skolan eftersom byggnaderna var alldeles för farliga att vistas i. Bilderna skildrar också människors dagliga rutiner med att hämta vatten.

Vilka var dina intryck av vattensituationen i de samhällen du besökte?

Att hämta vatten utgör en stor del av rytmen i det dagliga livet där, särskilt för kvinnor. Dagar, timmar - och hela tillvaron, kretsar kring när, var och hur de kan få vatten. I några av de byar som hade akut vattenbrist fanns det en påtaglig känsla av nöd. Men det var inspirerande att se beslutsamheten hos barnen och deras föräldrar att barnen ändå skulle gå i skolan och få utbildning, trots omständigheterna. Att det finns toaletter i skolan bidrar också till att bryta ner de kulturella hinder som annars hindrar flickor från att få gå i skolan. 

Fyraåriga Benazir går i skolan med pojkar och flickor i olika åldrar i Haji Saleh Jatt, Thatta.
© WaterAid/Malin Fezehai
© WaterAid/Malin Fezehai
© WaterAid/Malin Fezehai

Fyraåriga Benazir går i skolan med pojkar och flickor i olika åldrar i Haji Saleh Jatt, Thatta.

Vilka var dina intryck av vattensituationen i de samhällen du besökte?

Jag har sett andra samhällen som drabbats av översvämningar, men jag har aldrig sett ett liknande sönderfall av infrastrukturen – med väggar och tak som föll samman och eroderade på grund av att grundvattnet har blivit försaltat och av de salta vindar som blåser in från Arabiska havet.

Varför är det så viktigt för dig att arbeta med utsatta och fördrivna samhällen runt om i världen?

Det är den mest angelägna frågan i vår tid. Jag tror också att när man växer upp i ett blandat hem i ett invandrartätt område som jag har gjort, så känner man inte man har en specifik kulturell identitet utan kan knyta an till alla möjliga typer av människor. Jag växte upp med en känsla av att inte riktigt passa in. Jag tror att den känslan är en av anledningarna till varför jag dras till samhällen i utanförskap. Känslan av utanförskap är något jag kan identifiera mig med. Jag tror att vi framöver kommer se en migration som fortsätter att öka. Hur vi genom att använda fotografi kan skapa förståelse för "de andra" är otroligt viktigt.

En ung flicka i Muhammad Ali Bharj som aldrig har gått i skolan.
© WaterAid/Malin Fezehai
© WaterAid/Malin Fezehai
© WaterAid/Malin Fezehai

En ung flicka i Muhammad Ali Bharj som aldrig har gått i skolan.

Hur upplevde du situationen i byarna i Thatta jämfört med andra byar som du har arbetat i?

Jag har sett andra samhällen som drabbats av översvämningar, men jag har aldrig sett ett liknande sönderfall av infrastrukturen – med väggar och tak som föll samman och eroderade på grund av att grundvattnet har blivit försaltat och av de salta vindar som blåser in från Arabiska havet.

Vilken är din favoritbild av utställningen och varför?

Min favoritbild är på en flicka som är uppklädd för att gå på en bröllopsfest i en by i Muhammad Ali Bharj, där WaterAid kommer att installera rent vatten och toaletter. Den tystlåtna flickan var täckt i broderi och blev så vackert upplyst när hon ställde sig i en ljusstrimma från ett fönster. Hon hade aldrig gått i skolan, förmodligen för att just i denna by hade unga flickor som hon inte fått lov att gå i skolan. Men där, i hennes finaste bröllopskläder, var hon utan tvekan som en lysande stjärna.

Noori Tales-utställningen pågår i Kungsträdgården i Stockholm mellan den 15 augusti - 4 september 2016. För mer information samt ett urval av bilderna kan du läsa mer här >>