Ge en gåva

Becky Straw från Adventure Project rapporterarMahobadistriktet, India

”Jag träffade Ram Rati i hennes hemby en sval morgon precis när solen skulle gå upp. Hennes kvickhet och fräcka leende hade en direkt uppmuntrande effekt på mig. Medan andra kvinnor stod blygsamt vid vår sida med beslöjade ansikten och inte ville lägga sig i, såg Ram Rati ut som en borgmästare. Hon utstrålade värdighet och berättade den ena historien efter den andra.

I den här kulturellt konservativa regionen i norra Indien ser man oftast ogillande på kvinnor som pratar offentligt, går utomhus utan slöja eller vill utbilda sina döttrar. Att se en kvinna som Ram Rati, en 150 centimeter lång eldsjäl, modigt cykla in i byn, ger de flesta en chock. Och sedan öppnar hon sin verktygslåda och fixar deras brunn!

En av tio människor i världen saknar tillgång till rent dricksvatten, en kris med enorma proportioner. Att installera fler brunnar ses ofta som den enkla lösningen, men det är just underhåll av redan existerande brunnar som är det stora problemet. En ny studie utförd av The Gates Foundation i 21 afrikanska länder visade att 36 procent av alla handpumpar som installerats under de senaste 20 åren var trasiga. Statistiken från södra Asien är lika illa.

Dessa ”döda brunnar” betyder förlorade investeringar på 1,2 till 1,5 miljarder dollar över hela Afrika. Man skyller på korrupta regeringar, dåliga finansieringsmodeller eller bristande leveranskedjor för reservdelar. Andra pekar även på hjälporganisationer som i sina hjärtans godhet installerar brunnar i utsatta byar utan att ha någon plan för hur de ska underhållas eller lagas när de går sönder. Det är som att köpa en bil i Storbritannien när man inte har råd med bensin, och den närmaste verkstaden ligger i Frankrike.

Oavsett vem som bär skulden för att var tredje brunn inte fungerar så är det dags för något nytt och revolutionerande. För att förbättra hållbarheten har organisationen WaterAid kommit på en entreprenörslösning genom att stötta startandet av småföretag.

För två år sedan öppnade WaterAid ett utbildningsprogram för mekaniker i Mahobadistriktet i Indien där 4 000 brunnar är ur funktion. De satte upp ett skyltfönster och köpte verktyg, cyklar och utrustning för kontroll av vattenkvalité. Mekaniker utbildades också, varav sju var kvinnor, som sedan åkte ut till byarna för att mot betalning laga brunnar.

Och det fungerade verkligen, telefonerna slutade aldrig ringa hos mekanikerna på grund av det enorma behovet. Mekanikerna har nu fixat mer än 300 brunnar och över 30 000 människor har återigen fått tillgång till rent vatten.

Projektet har som sagt varit väldigt lyckat, men det är inte säkert att samma modell fungerar lika bra också utanför Indien, även om liknande utbildningsprogram har varit framgångsrika i Afrika. En viktig del för att få projektet att fungera så bra har varit stöd från myndigheter och regeringen, eftersom de flesta reparationerna har finansierats av de lokala byråden.

Jag har med egna ögon sett vilken skillnad en lagad brunn gör för en by, och hur betydelsefullt det här projektet har varit även på andra sätt. För kvinnliga mekaniker har det också blivit till en kvinnorörelse som har stärkt deras ställning i samhället. ”Först undrade jag hur hon skulle klara av det”, sa en av männen som hade tittat på när Ram lagade en brunn. ”Men hon har fått utbildning och lärt sig detta, och nu klarar hon det galant. Inte ens män fixar det lika enkelt som hon.”

Ram Ratis väninna Sheila som också är mekaniker, lade till: ”När jag lärde mig cykla så skrattade folk och sa, nu lär du dig att cykla, ska du flyga flygplan härnäst?”

”Vad säger de nu?” frågade jag.  

Ram Rati fnissar, ”nu säger de, snälla, kom till oss, handpumpsmekanikern. Vi väntar på reparationer, snälla kom!”