COP29 är avgörande för att säkra klimatfinansiering till vatten

7 min läsning
Foto: WaterAid/ Drik/ Tapash Paul
BLOG

Årets klimattoppmöte COP29 i Azerbajdzjan är avgörande för att säkra mer ambitiösa åtaganden om klimatfinansiering, däribland till klimatanpassning kopplat till vatten. 90 % av alla naturkatastrofer är vattenrelaterade men trots det diskuteras bara vattenfrågan marginellt på FN:s klimatförhandlingar. Detta måste ändras!  

Klimatförändringarna uttrycks framförallt genom vatten – för mycket vatten såsom översvämningar och skyfall, för lite vatten såsom torka och försvinnande glaciärer, och för smutsigt vatten såsom föroreningar och saltvattenintrång i dricksvattentäkter. Sedan år 2000 har översvämningskatastrofer ökat med 134 % och torka har ökat med 29 %. 70 % av alla dödsfall kopplade till naturkatastrofer orsakas av vattenrelaterade katastrofer.1 Enligt forskningsresultat lanserade av Stockholm Resilience Centre i mars i år så korsades den planetära gränsen för vatten för flera decennier sedan. Det visar att sättet som vi människor behandlar jordens vattenresurser förstör naturens balans vilket i sin tur får allvarliga konsekvenser för ekosystem – liksom de människor som är beroende av dem.2 Två miljarder människor saknar tillgång till rent dricksvatten och halva jordens befolkning upplever vattenbrist under delar av året – och klimatförändringarna förväntas förvärra detta tillstånd ännu mer.3 Trots det går bara 3 % av den globala klimatfinansieringen till vattenrelaterade anpassningsprojekt.4 

Marivosoa and some of her children digging for drinking water in the Mandrare riverbed, Amboasary Atsimo commune, Anosy region, Madagascar, July 2024.

Det nya finanseringsmålet som ska antas på COP29 är helt avgörande för världens möjlighet att hejda och hantera klimatförändringarna. Många fattiga länder i globala syd påverkas årligen av förödande katastrofer där många människor drabbas – vissa till och med dör – men det saknas resurser för att säkra sig mot kriserna. Enligt FN:s miljöprogram (UNEP) så saknas det globalt mellan 194–366 miljarder dollar årligen i finansiering till klimatanpassning. Behovet från utvecklingsländer är 10–18 gånger större än hela det nuvarande klimatbiståndet, och den siffran fortsätter att stiga samtidigt som klimatkrisen blir värre.5 Samtidigt utgör bara den globala finansieringen till anpassning 5 % av allt klimatbistånd, enligt siffror från 2021–2022. Även om det globala klimatbiståndet har ökat över tid så är det framförallt finansiering till utsläppsminskningar som har ökat.6 Det är mycket tydligt att det nya finansieringsmålet behöver prioritera resurser till klimatanpassning och inom detta inryms också prioritering till vatten. På COP28 i Dubai förra året antogs ramverket för det globala målet för anpassning, vilket inkluderar sju tematiska mål där vatten och sanitet är det första. Just nu pågår tekniska förhandlingar om hur de tematiska målen ska mätas och utvärderas, och det är av yttersta betydelse att aktörer från civilsamhället och andra icke-statliga aktörer som arbetar tekniskt med vattenfrågor bjuds in att vara delaktiga i den här processen då det finns mycket kunskap de kan bidra med. Vidare så behöver ambitionen i arbetet fortsatt vara hög så att de indikatorer som antas är en vidareutveckling av existerande ramverk och leder till förbättrad klimatanpassning.  

Förra årets beslut uppmanar också länderna att ta det globala anpassningsmålet i beaktning när de förhandlar om klimatfinansieringsmålet i år. Men medans Sveriges och EU:s positioner inför COP29 uttrycker åtagande om biståndsmedel för klimatfinansiering till utsatta kontexter, inklusive till klimatanpassning, så motverkar de att sätta specifika kvantitativa mål om anpassning för att följa upp det nya finanseringsmålet. De förespråkar istället att fördelning mellan olika klimatmål ska ske på landnivå, utifrån det egna landets prioriteringar som de ska framföra i dialog med givarländer.

Utifrån det svenska perspektivet är däremot frågan om en sådan dialog skulle säkerställa att svenskt bistånd går till de allra mest utsatta för klimatförändringarna. Sveriges nya ambition i och med reformeringen av biståndet är att prioritera medelinkomstländer med goda förutsättningar för att kombinera svensk handel och bistånd. Men de som drabbas värst av klimatförändringarna och har minst förmåga att hantera dem befinner sig i låginkomstländer. Klimatanpassningsåtgärder utgör också sällan någon gynnsam möjlighet för svenska företag då det finns få vinstintressen i de investeringar som behövs.  

Professor Chiotha taking samples from the dry lake in 2018 where fishermen had abandoned their fishing boats, Chisi Island, Lake Chilwa, Zomba, Malawi, October 2020.

Därutöver, samtidigt som allt fler nationella klimathandlingsplaner (NDC:er) inkluderar vatten så är de fortfarande ofta för bristfälliga för att attrahera finansiering till klimatanpassningsåtgärder för vatten och sanitet för de allra mest utsatta. Enligt en rapport från UNDP-SIWI Water Governance Facility (2023)7 där de analyserat 114 NDC:er från utvecklingsländer, så är det flera aspekter som behöver stärkas. För det första, medan 45 % av NDC:erna inkluderar skrivelser om vatten och sanitet så saknar de konkreta åtgärder, kvantifierade mål och baslinjer som kan användas för att mäta förbättring. Bristen på åtgärdsplaner gör det svårt att göra kostnadsmodeller för åtgärderna, speciellt från privata finansiärer där affärsmodellen ska vara tydlig. För det andra så saknas det ofta åtgärder kopplade till bedömningar av påverkan och sårbarhet till klimatförändringarna, vilket i sin tur leder till brister på planer och finansiering till att skydda de som drabbas värst av naturkatastrofer.  

Vidare så saknas det också övergripande analys av hur vattenanvändning inom olika sektorer och för olika ändamål relaterar till och påverkar varandra. Den övervägande majoriteten NDC:er refererar till vatten som om det vore en oändlig resurs som kan användas till alla ändamål samtidigt, när färskvatten i själva verket är en mycket begränsad resurs vars tillgång blir alltmer oberäknelig i takt med att klimatförändringarna förvärras. Ansatsen är djupt problematisk av flera anledningar men speciellt för åtgärder för att stärka tillgång till  vatten för mänskliga behov som en klimatanpassningsåtgärd. Detta eftersom åtgärder till utsläppsminskningar exempelvis kopplade till energi, jordbruk och landanvändning som är storkonsumenter av vatten ofta har konkreta målformuleringar och planer vilket gör dem mer prioriterade. Relaterat till detta så brister klimathandlingsplanerna i att prioritera åtgärder för god vattenkvalitet, vilket är allra mest kritiskt för basal mänsklig användning av vatten för att dricka, laga mat och att tvätta sig. Slutligen visar UNDP-SIWI Water Governance Facilitys analys att det finns en tydlig brist på inrättandet av vattenstyrningsstrukturer, ”water governance”, där aktörer från olika sektorer och olika delar i samhället  inkluderas för att komma överens om hur man ska hantera intressekonflikter och förvalta vattenresurser på bästa sätt. Rapporten belyser också en brist på inkluderandet av åtgärder på lokalnivå för att bemöta kontextberoende utmaningar för vatten.  

Along with the rainwater, a reddish sandy soil, that comes from the hills of the Indian side of the border, covers up the croplands in the Tahirpur Border area, Bangladesh. 23 March 2021

Sammantaget så finns det för närvarande flera brister i NDC:erna från utvecklingsländerna som gör att konkreta åtgärder inom klimatanpassning och vatten för basala mänskliga behov samt förmågan att attrahera finansiering till dessa fortfarande ligger långt bort. Och medans utvecklingsländer själva har ett ägarskap och behöver förbättra sina klimathandlingsplaner till nästa års COP30 i Brasilien så är det orealistiskt att förvänta sig att de skulle hinna bli tillräckligt avancerade för att attrahera finansiering som kan ge de akuta och livsavgörande åtgärder som behövs nu, detta delvis på grund av att många också saknar det finansiella stöd som de behöver för att utveckla NDC:erna. För att skyndsamt möta de akuta behov som finns så behövs substantiella globala åtaganden om finansiering till klimatanpassning. EU och Sverige bör därför byta kurs och verka för att inkludera ett kvantitativt mål om anpassning i finansieringsförhandlingarna på COP i år. Analysen av klimathandlingsplanerna ger också en tydlig anledning till att sammanlänka förhandlingarna om det globala anpassningsmålet, inklusive målet om vatten och sanitet, med finanseringsförhandlingarna då det skulle ge nödvändiga resurser till att implementera målinriktade åtgärder inom vattenrelaterad klimatanpassning.  

Finansiering och prioritering av vatten som en klimatåtgärd genererar många fördelar för klimatarbetet i stort. Genom ökade prioriteringar och investeringar i vatteninfrastruktur, varningssystem kopplade till vattenrelaterade katastrofer och stärkande av lokala samhällens vattenhantering så kan klimatförändringarnas effekter mildras betydligt för människor, samhällen och olika natursystem. Modernisering av vattenreningsverk, mer hållbar hantering av avfallsprodukter från enklare sanitetssystem, samt naturbaserade lösningar kopplade till vattenekosystem kan också betydligt minska utsläppen av växthusgaser. Det azerbajdzjanska värdskapet för COP har uppmärksammat detta och kommer att lansera en vattendeklaration i slutet av klimattoppmötet med uppmaningar om ytterligare satsningar på sambandet mellan klimat och vatten. EU tillkännager också i sina positioner inför COP29 behovet av att adressera beröringspunkterna mellan klimat och vatten i sin politik och projekt, och Sverige har annonserat att de ska fördela pengar till vattensäkerhet inom ramen för den Gröna klimatfonden. Men även om detta visar på en ambition i rätt riktning så fortsätter vatten åsidosättas från de mest centrala förhandlingarna på COP och globala finanseringsåtagaden lyser med sin frånvaro.

Sverige behöver växla upp och driva på för ökad finansiering till vattenrelaterad klimatanpassning på COP. Detta skulle rädda liv, förebygga förstörelse från naturkatastrofer och minska växthusutsläppen.

/Tove Lexén, policyrådgivare klimat på WaterAid

Tove Lexén
Tove Lexén

Fotnoter

1 Jämfört med de två föregående decennierna
2 https://www.stockholmresilience.org/research/research-stories/2024-03-06-freshwater-planetary-boundary-has-been-crossed-since-the-mid-twentieth-century.html  
3 https://www.un.org/en/climatechange/science/climate-issues/water#:~:text=Water%2Drelated%20disasters%20have%20dominated,with%20the%20two%20previous%20decades  
4 https://www.resilientwateraccelerator.org/   
5 https://www.unep.org/resources/adaptation-gap-report-2023   
6 https://gca.org/wp-content/uploads/2023/12/State-and-Trends-in-Climate-Adaptation-Finance-2023_WEB.pdf   
7 https://siwi.org/wp-content/uploads/2024/06/water-in-the-ndcs-increasing-ambition-for-the-future_v2.pdf 

Läs mer om WaterAids ståndpunkter inför COP29 här.

För frågor eller intervjuförfrågningar vänligen kontakta:  
Mattias Dellert, pressekreter­are Wa­t­erAid  
mat­tias.dellert@wa­t­eraid.se   
+46-(0)73-588 97 52