I samhällen med brist på rent vat­ten och toalet­ter skapas en ond cirkel med risk för re­sistenta bak­terier

3 min läsning
WaterAid/Dennis Lupenga
KOMMENTAR
 

Det är bra och viktigt med mer uppmärksamhet kring frågan om antibiotikaresistens. Det är ett allvarligt hälsohot och beskrivs av många som en tyst pandemi som långsamt sprids i skuggan av andra kriser. Redan idag uppskattas att 33 000 människor årligen dör av antibiotikaresistenta infektioner bara inom EU. WHO varnar för att 10 miljoner människor om året kan dö av antibiotikaresistenta bakterier till 2050, om utvecklingen fortsätter i samma takt.

Tidningen Omvärlden berättar i ett reportage om Senegals arbete för att bekämpa antimikrobiell resistens. Och precis som artikeln beskriver, är en helhetssyn avgörande i kampen mot antibiotikaresistens. Det är en mångfacetterad utmaning som kräver flera olika åtgärder och de faktorer som bidrar till problematiken behöver adresseras kollektivt. De går inte att enbart arbeta med några av dem, och utelämna andra.

Trots det så är det ett perspektiv som ofta glöms bort när man pratar om antibiotikaresistens. Det handlar om att en så till synes enkel sak som att rent vatten och toaletter, både inom sjukvården och i samhällen, minskar spridningen av infektioner och därmed behovet av antibiotika. I förlängningen bidrar det därför också till att minska spridningen av antibiotikaresistenta bakterier.

Omvänt gäller motsatsen. Många sjuk­do­mar sprids genom smut­sigt vat­ten och dålig sanitet. När män­niskor tvin­gas uträtta sina be­hov utomhus riskerar sjuk­do­mar att snabbt spridas eftersom avföring innehåller miljontals bakterier. Vatten, när det är smutsigt, kan vara en spridare av bakterier, oavsett om de är resistenta eller inte. Det är därför rent vatten och toaletter är så viktigt, eftersom det både förebygger och förhindrar spridning av infektioner och bakterier.

Men idag saknar 771 miljoner män­niskor till­gång till rent vat­ten. 1,7 miljarder män­niskor har ingen toalett. Hälften av sjukvårdsinrättningarna i världens låginkomstländer saknar rent vatten.

Ett av de strategiska målen i WHO:s globala handlingsplan för antimikrobiell resistens (som är det vidare begreppet och som inkluderar bakterier, virus, parasiter och svampar) är att minska och förebygga infektioner genom sanitet- och hygienåtgärder. Men tyvärr förbises ofta preventiva insatser för att förhindra sjukdomsspridning och för att minska behovet av att alls använda antibiotika.

I samhällen och vårdinrättningar utan tillgång till rent vatten, sanitet och hygien, skapas lätt en ond cirkel som bidrar till problematiken med resistenta bakterier. Sjukdomar och infektioner som till stor del hade kunnat förebyggas genom rent vatten och god hygien, till exempel diarrésjukdomar, lunginflammation och kolera, behandlas i stället ofta med antibiotika. Antibiotika blir med andra ord ett alternativ till den hygien som inte finns. Såväl felanvändning som överanvändning av antibiotika bidrar till utvecklingen av resistenta bakterier och till att infektioner som i vanliga fall är lättbehandlade, nu kan bli livshotande. 800 barn dör varje dag i diarrésjukdomar orsakade av smutsigt vatten och bristande sanitet.

Är det något som coronapandemin visat så är det hur sköra vi alla är inför globala hälsohot. Pandemin har också blottat stora brister och svagheter i hur världens hälso- och sjukvårdssystem är rustade för att förebygga och kontrollera infektioner. Kampen mot antibiotikaresistens behöver därför ha ett tydligt fokus på att stärka hälso- och sjukvården i många länder.

Tillgång till rent vatten, sanitet och hygien är fundamentalt för en fungerande sjukvård. Handhygien pekas ut som den enskilt viktigaste, och mest kostnadseffektiva, åtgärden för att förebygga infektioner och kontrollera spridningen av smittämnen, oavsett om de är resistenta mot antibiotika eller inte.