Vad som hade kunnat vara en katastrof

2 min läsning
Två kvinnor framför en skylt på nepali
Image: WaterAid/Mirjam Högnäs. Shahnaz, rektor på Shaj Uddin Model-skolan i Savar och Ulrika Warmington-Lundström, handläggare programfinansiering Asien.

BLOGG

När jag var 13 hade jag ännu inte lärt mig min menscykel eller tecken på att mensen var på väg. Så när jag en sommardag skulle cykla med några kompisar hände det som bara inte fick hända – när jag stod upp och cyklade för att få fart utropade min kompis: ”Du har fått mens!”

Jag hade blött igenom, och min fina vita kjol hade fått en stor röd fläck. 13-åriga jag ville sjunka genom marken av genans, men jag kände mig samtidigt tacksam över att det fanns tid att byta om innan fler såg mig. 

Vi vände om och hemma bytte jag min kjol mot ett par byxor, satte en binda i trosorna, slängde kjolen i tvättkorgen. Med hjälp av min kompis, min stöttande mamma och mensskydd, blev – vad som hade kunnat bli en katastrof för en 13-åring – bara en liten anekdot.

I utkanten av stadsgyttret som är Dhaka, ligger Savar. I Savar bor textilarbetare, rickshawförare och diversearbetare. Här arbetar WaterAid tillsammans med 11 andra organisationer med finansiering av H&M Foundation och deras Collective Impact-koncept. Konceptet går ut på att organisationerna använder sin olika expertis för att angripa samma problem från olika infallsvinklar och på så vis skapar holistiska lösningar och reella förändringar.

Under våren var jag och några kollegor i Bangladesh då vi bland annat besökte projektet. Och det var här jag återigen insåg hur viktigt det är med mensskydd, toaletter och vatten när man har mens. För utan de här grundläggande tjänsterna missar många flickor viktig skoltid liksom kvinnor tvingas frånvara från sina arbeten. 

WaterAid använder sin expertis inom vatten, sanitet och hygien för att nå olika grupper i samhället – alla på något vis länkade med textilfabrikssamhället – med tillgång till de här grundläggande tjänsterna. Till exempel installerade WaterAid nyligen en toalettbyggnad här med separata toaletter för pojkar och flickor. Det betyder att flickorna kan byta mensskydd, kasta gamla mensskydd och tvätta händerna efteråt – allt i avskildhet. Nu går det även att köpa bindor på skolan och hänga upp tvättade mensskydd på tork. 

Flickorna som tidigare missade viktig tid i skolan eftersom där inte fanns någonstans att hantera mensen, kan nu sköta sin mens på skolan. Flickorna behöver inte längre generade gå hem, utan kan fortsätta sina liv och sin skolgång med hjälp av kompisar, stöttande vuxna och tillgängliga bindor. Inga katastrofer – eller ens anekdoter – med andra ord.

/Ulrika Warmington-Lundström, handläggare programfinansiering Asien