WaterAids policychef Julia Schalk reflekterar över Stockholm+50

BLOGG
 

Utifrån mediabevakningen av Stockholm+50 framstår det möte som Sverige velat profilera som ett avstamp till COP27 mer som ett otydligt event utan egentligt syfte, ett jippo helt enkelt.

FN:s högnivåmöte låg också illa tajmat med Sveriges neddragningar av klimatbiståndet i färskt minne. Något som reducerat tilliten från svenska civilsamhället till rekordlåga nivåer, vilket säkert påverkade känslan av gemensam kamp. Även på plats var stämningen lite trött och de stora utspelen och åtaganden uteblev.

Positivt är att samtalet om att klimatkrisen också är en vattenkris äntligen börjar få ett större erkännande. Klimat- och miljöminister Annika Strandhäll tog i sin avslutningskommentar upp vatten som ett ”high-impact” område som kräver påskyndande systemöverskridande lösningar. Egyptens utrikesminister Sameh Shokry har också tidigare lyft att vattenfrågor är tätt sammanlänkat med klimatförändringar och att konkreta lösningar måste ta oss framåt under COP27 i Sharm El Sheikh. Låt detta bli det avstamp mot klimattoppmötet i november som Sverige tar med sig från Stockholm.

Under Stockholm+50 lanserade Sverige en uppdaterad version av strategin för miljö, klimat och biologisk mångfald som styr Sidas prioriteringar på området. Strategin i sin helhet är ännu inte släppt men vi på WaterAid skulle bli förvånande om den inte tar upp vattensäkerhet för människors basbehov. Tillsammans med ett tydliggörande från biståndsministern att klimatbiståndet inte sänks utan bara skjuts lite på framtiden, kan den här strategin vara ett viktigt bidrag till att tillgodose människors mänskliga rättighet att ha tillgång till rent vatten. Det är åtminstone ett konkret utfall från Stockholm+50.