"Om vi får rent vatten skulle jag bli så lycklig, det skulle vara som att bo i paradiset."
Invånarna i Tombohuaun fyller alltid byn med sång, skratt och dans, men den här vintern är glädjen extra påtaglig.
I vinter kommer nämligen Nancy, Lucy, Mayama, Joe och alla de andra i byn få rent vatten för första gången. Det är en glädje som vi hoppas att hundratals andra byar också ska få uppleva. Men för att göra det möjligt behöver vi din hjälp.
Människorna i Tombohuaun har genomlevt mycket i sina liv. De har överlevt både inbördeskrig och ebola, men utan rent vatten riskerar ändå byn att gå under. Varje dag är en kamp, och invånarna kämpar tillsammans för att förbättra sina liv. Allt de saknar är rent vatten.
Följ med oss till Tombohuaun i vinter och upplev själv hur brist på rent vatten påverkar Nancy, Lucy, Joe och alla de andra. Och upplev glädjen av rent vatten, en glädje du kan sprida genom att ge en gåva.
Lär känna människorna i Tombohuaun
I Tombohuaun bor många fantastiska människor som gärna delar med sig av berättelser från sina liv. Klicka på en länk för att lära känna just den person du vill veta mer om, eller scrolla ner för att läsa alla berättelser.
Nancy
Det bästa 6-åriga Nancy vet är att leka och busa med sin bästa kompis Lucy.
Mamma Fatu och pappa Sellu
Fatu och Sellu oroar sig ständigt för sin dotter Nancy. Och det är inte så konstigt, för bara några månader sedan dog deras barn Beindu i en vattenburen sjukdom.
Lucy och mamma Musu
Lucy älskar att ställa till med oreda tillsammans med bästa kompisen Nancy, men det är inte dotterns bus som oroar mamma Musu mest. Det är att Lucy så ofta blir sjuk av att dricka det smutsiga vattnet från källan i skogen.
Mayama
”Jag står upp för kvinnorna i byn”. Mayama anses vara en ledare bland kvinnorna i byn, och hon har ägnat sitt liv åt att kämpa för deras rättigheter.
Haja och sonen Ibrahim
Ibrahim är Hajas ögonsten, och hon är ständigt orolig för hans hälsa. Haja har förlorat tre barn i olika sjukdomar.
Matu
Matu är på många sätt Tombohuauns hjärta och själ. Hon är den som skrattar högst, skämtar mest och sjunger bäst.
Mariatu och Strong Joe
Joes busiga leende är omöjligt att inte smittas av. Han är den som alltid leder sina kompisar i olika lekar, och trots sin unga ålder drömmer han redan om att bli lärare eller doktor.
Tekniska lösningar och mer om Sierra Leone
I vinter kommer mycket förändras i Tombohuaun. Se tekniska lösningar som ska tillämpas och läs mer om WaterAids arbete i Sierra Leone.
Tombohuaun
– där allt ont kommer ifrån
Djupt in i Sierra Leones regnskog ligger en liten by som heter Tombohuaun. Här bor 400 människor som precis som vi arbetar, passar barn, dansar, skvallrar, gråter och skrattar. Men till skillnad från oss saknar de något som vi tar för givet - tillgång till rent vatten.
Tombohuaun ligger i Khailahundistriktet i Sierra Leone, ett område som ibland beskrivs som platsen där allt ont kommer ifrån. Det var här de första skotten i det fruktansvärda inbördeskriget avfyrades 1991, och det var också här de första fallen av ebola rapporterades under 2014.
Även Tombohuaun drabbades svårt av inbördeskriget. När det var som värst flydde alla invånare och byn lämnades öde. Idag har de flesta återvänt, men trots att det nu råder fred är livet i byn hårt. Här finns ingen skola, ingen sjukvårdsklinik, ingen el, och inte heller något rent vatten.
Sitt dricksvatten hämtar människorna i Tombohuaun från en liten källa som ligger tio minuters gångväg i svår terräng in i regnskogen. Källan är smutsig och full av parasiter och bakterier.
Det smutsiga vattnet är dödligt att dricka, särskilt för barnen i byn. Nästan alla i byn har förlorat nära familjemedlemmar i maskinfektioner eller diarrésjukdomar.
Men trots alla problem håller invånarna i Tombohuaun ihop och hjälper varandra så gott det går. Det finns flera olika organiserade grupper i byn, exempelvis en kvinnogrupp dit alla kvinnor bidrar med en liten summa varje månad, och som familjer i nöd kan låna av vid behov. Alla är beredda att arbeta hårt för att kunna skapa sig en bättre framtid. Allt de saknar är rent vatten.
Ge en gåva och rädda liv!
Lär känna människorna i Tombohuaun
Nancy
Det bästa 6-åriga Nancy vet är att leka och busa med sin bästa kompis Lucy. Läs mer om Nancy, och varför hon så mycket hatar att bära vatten.
Nancy och Lucy, Lucy och Nancy. Som bästa vänner och kusiner är de två flickorna omöjliga att separera, och de gör allt tillsammans. De dansar tillsammans, de busar tillsammans och de kommer tillsammans på egna lekar som bara de förstår. Det enda som kan hålla dem ifrån varandra är den avskydda sysslan att bära vatten. Och det är något som de måste göra varje dag.
För trots att Nancy bara är 6 år gammal, och för sin ålder väldigt liten, har hon inget annat val än att fyra gånger om dagen hjälpa sin mamma bära tunga vattendunkar från källan i skogen hem till huset.
”Vattnet är väldigt tungt på huvudet, och jag får ofta huvudvärk av att bära det. Ibland ramlar jag och tappar vattnet, och skrapar mina ben. Vattenhinken är verkligen tung,” säger Nancy.
Som alla sexåringar vill Nancy helst bara leka, och allra helst med sin bästa kompis Lucy.
”Jag tycker väldigt mycket om att leka med min bästa vän Lucy. Om jag inte hade behövt bära vatten varje dag hade jag lekt mer med henne” berättar Nancy.
Nancys pappa Sellu önskar också att hans dotter skulle kunna få leka mer, hon är ju ändå bara sex år gammal. Även om han tycker att Nancys och Lucys lek ibland går över styr.
”Nancy och Lucy är väldigt bra vänner, de leker mycket tillsammans och ställer till med oreda. När Nancy såg att Lucy hade en docka frågade hon om jag kunde göra en till henne. De bråkade alltid om Lucys docka och vem som skulle få leka med den. Så jag gjorde en egen docka till Nancy, och hon är mycket glad och stolt över sin docka”, berättar Sellu.
Men värre än att Nancy inte kan leka så mycket som hon vill är att hon ofta blir sjuk av det smutsiga vattnet. Pappa Sellu berättar att Nancy är kortare än vad Lucy är, trots att Nancy faktiskt är ett år äldre. Och han är säker att det beror på att Nancy så ofta är sjuk.
”Hon får ofta diarré, och av alla mina barn är det Nancy som varit sjuk mest. Hon är väldigt liten för sin ålder och jag tror det beror på att hon är sjuk så ofta.”
Trots det har Nancy haft tur, för hon lever. Tidigare i år dog hennes lillasyster Beindu i feber och magsmärtor. Hennes dödsfall orsakades av att hon druckit smutsigt vatten från källan i skogen, samma vatten som Nancy fortfarande måste dricka varje dag.
Vad kan du göra? Genom att skänka en gåva ser du till att fler barn som Nancy får rent vatten!
Pappa Sellu och mamma Fatu
Fatu och Sellu oroar sig ständigt för sin dotter Nancy. Det är inte så konstigt, för bara några månader sedan dog deras barn Beindu i en vattenburen sjukdom. Läs mer om Sellu och Fatu, och om att som föräldrar inte ha något annat val än att ge sina barn smutsigt vatten.
Som alla mammor oroar sig Fatu ständigt för sina barn, och särskilt orolig är hon för sin dotter Nancy. Nancy drabbas ofta av diarréer när hon dricker det smutsiga vattnet från källan i skogen, och det är svårt att föreställa sig hur det är att inte ha något annat val än att ge sitt barn vatten att dricka som man vet är direkt livsfarligt.
”Som mamma känns det hemskt att behöva ge mina barn vatten som är smutsigt, men jag har inget annat val. Jag har inget annat vatten att ge dem. Jag vill kunna skydda mina barn, för jag älskar dem så väldigt väldigt mycket” säger Fatu.
Det är bara några månader sedan Fatu förlorade sin dotter Beindu i en diarrésjukdom, och sorgen i hennes röst är stark när hon berättar om det.
”Jag har fött fyra barn, men jag har bara kvar tre av dem nu. Min dotter dog. Hon hette Beindu, och hon var bara fem år gammal.”
Även Sellu, Fatus man och pappa till Nancy och Beindu, är fortfarande mycket skakad över sin dotters död. När det hände var Beindu hos Sellus mamma i en grannby, och Sellu minns fortfarande samtalet han fick mitt i natten med beskedet att hans dotter dött.
”Plötsligt blev hon sjuk, hon hade hög feber och magsmärtor. Jag vet att det var det smutsiga dricksvattnet som orsakade det. De tog henne till sjukhuset mitt i natten, men när de kom fram till sjukhuset var hon redan död. Vi fick ett meddelande två på natten att hon hade dött. Hon dog i mars i år.”
Det är inte svårt att förstå varför Sellu är så oerhört lycklig över att hans hemby ska få rent vatten i vinter.
Hans barns hälsa är såklart det Sellu oroar sig mest över, men han tror också att rent vatten kommer kunna förbättra hela familjens liv och ge dem nya möjligheter i livet.
”Jag spenderar halva min inkomst på mediciner och sjukvård till mina barn. Om jag inte skulle behöva lägga så mycket på mediciner och sjukvård skulle jag istället kunna utveckla mitt jordbruk och öka mina skördar. Jag skulle också kunna starta olika affärsverksamheter. Det finns så mycket vi skulle kunna göra, exempelvis handla med palmolja, eller sälja kläder. Min fru säljer skor för tillfället, och om vi kunde utöka det skulle så mycket förbättras. Därför är jag så glad över att höra att WaterAid ska se till så att vi får rent vatten här, och jag vill verkligen tacka för det” säger Sellu.
Inget barn ska behöva dö av smutsigt vatten. Ge en gåva och rädda liv!
Lucy och mamma Musu
Lucy älskar att ställa till med oreda tillsammans med bästa kompisen Nancy, men det är inte dotterns bus som oroar mamma Musu mest. Det är att Lucy så ofta blir sjuk av att dricka det smutsiga vattnet från källan i skogen.
Trots att Lucy bara är fem år gammal, ett år yngre än sin bästa kompis Nancy, är det ofta hon som tar initiativ till alla de upptåg och bus som de gör tillsammans. Lucy är en sprallig flicka med mycket påhittighet och energi, och inte alltid till sina föräldrars glädje.
Men trots buset och leken är Lucys liv inte lätt och bekymmerslöst, så som femåriga barns liv borde vara. Lucy måste varje dag hjälpa sin mamma Musu hämta vatten från källan i skogen, vatten som gör både henne och hennes familj sjuka.
”Ibland när vi kommer fram till vattnet så är det väldigt smutsigt. När det regnar rinner smuts ner i vattnet, som döda löv, maskar och lera. Vi blir sjuka av att dricka vattnet, både jag och mina barn har smittats av kolera” berättar Lucys mamma Musu.
Lucy var bara två år gammal när hon smittades av kolera första gången. När det hände bar Musu sin dotter på ryggen hela vägen till sjukhuset, en vandring på nästan en mil. Efter tre dagar på sjukhuset frisknade Lucy till, men oron för nya sjukdomar bär Musu alltid med sig.
”Jag har inget annat val än att ge det smutsiga vattnet till mina barn. När jag ser dem dricka det mår jag dåligt eftersom jag vet att de blir sjuka av det, men jag har inget annat vatten att ge dem. Som mamma är det en mycket svår situation” säger Musu.
Det är inte svårt att förstå varför Musu längtar så mycket till dagen då Tombohuaun får rent vatten. Och senare i vinter, när dagen kommer, då ska Musu fira som aldrig förr.
”Om vi får rent vatten skulle jag bli så lycklig, det skulle vara som att bo i paradiset. När vi får rent vatten ska jag knyta en trumma runt midjan och spela och dansa hela dagen. Jag ska dansa min Mende-dans, som vi bara dansar vid särskilda tillfällen” säger Musu.
Ge en gåva och rädda liv.
Mayama
”Jag står upp för kvinnorna i byn”. Mayama anses vara en ledare bland kvinnorna i byn, och hon har ägnat sitt liv åt att kämpa för deras rättigheter. Läs mer om Mayamas kamp, och kvinnornas situation i Tombohuaun.
”Jag står upp för kvinnorna i byn”
60-åriga Mayama har upplevt det mesta i livet. Hon har flytt från krig, överlevt epidemier, uppfostrat många barn och sett till så att tusentals gäster fått ett mål mat i magen. Mayamas ålder och starka pondus har gjort henne till en självklar ledare i Tombohuaun, och det är en position som hon använder för att kämpa för kvinnornas rättigheter i byn.
”Jag står upp för kvinnorna i byn, och om det är några problem mellan dem försöker jag lösa det” förklarar Mayama sin roll.
Som ledare känner Mayama ett ansvar för alla som bor i byn, och därför smärtar det henne extra mycket varje gång någon blir sjuk av det smutsiga vattnet som de alla måste dricka.
”Vattnet är så smutsigt. Ibland är det helt gult, eller till och med svart. Många barn har dött på grund av det smutsiga vattnet, alldeles för många. Det är så smärtsamt och sorgligt. Det gör mig verkligen upprörd” berättar Mayama.
Utöver sin roll som kvinnoledare fungerar Mayama också som byns barnmorska. Hon har fått utbildning och vet vad som krävs för en säker förlossning. Men trots det drabbas många gravida och nyfödda bebisar av infektioner eftersom det bara finns smutsigt vatten, både att dricka och tvätta sig med.
”Vatten spelar en stor roll vid en förlossning. Jag måste tvätta mig själv i vatten innan jag hjälper till vid förlossningen, och så måste jag tvätta den gravida kvinnan. Och efter förlossningen måste jag tvätta både kvinnan och barnet. Vid förlossningar använder jag samma vatten som vi dricker, det från den smutsiga vattenkällan i skogen” säger Mayama.
Utan rent vatten är livet hårt för alla som bor i Tombohuaun, men på många sätt är kvinnorna särskilt utsatta. För att kunna förbättra sin situation har de därför gått samman och startat en kommitté. Kommittén heter Agbomuma, som betyder Hjälp Oss, och den leds av Mayama.
”Om inte Agbomuma fanns skulle allt vara mycket svårare för oss kvinnor, för då skulle det inte finnas något samarbete eller organisering. Om någon fick problem skulle vi inte kunna hjälpa den personen direkt, vilket vi kan nu” säger Mayama.
Mayama berättar att alla kvinnor bidrar till Agbomuma, som sedan kan låna ut pengar till investeringar, skolavgifter eller när någon behöver hjälp. Tyvärr går nästan alla pengar till mediciner och behandling till de familjer vars barn blivit sjuka av att dricka smutsigt vatten.
”Om vi inte skulle behöva lägga alla pengar på medicin och läkarbesök skulle vi kunna behålla pengarna, och det skulle göra oss mycket lyckliga” säger Mayama.
Hon hoppas att Agbomuma, om byn får rent vatten, ska slippa spendera sina pengar på mediciner och istället kunna satsa på utbildning till barnen. För Mayama är utbildning en fråga om byns överlevnad, men för att det ska vara möjligt krävs rent vatten.
”Jag hoppas att barnen här i byn utbildar sig, så att de kan få jobb och hjälpa byn. För byns framtid är det väldigt viktigt att barnen utbildar sig” avslutar Mayama.
Hjälp kvinnor som Mayama att kämpa för sina rättigheter. Ge en gåva redan idag!
Haja och sonen Ibrahim
Ibrahim är Hajas ögonsten, och hon är ständigt orolig för hans hälsa. Haja har förlorat tre barn i olika sjukdomar. Läs hennes gripande berättelse här.
”Mitt hjärta gick sönder”
Den jobbigaste intervju som våra kollegor i Sierra Leone behövde göra i Tombohuaun var med 31-åriga Haja. Under de senaste åren har Haja sett tre av sina barn dö i olika sjukdomar, och även om hon vill berätta för att vi i Sverige ska kunna förstå deras situation är det uppenbart svårt för henne att finna orden.
”För tre år sedan dog mitt äldsta barn, och ett år senare förlorade jag ännu ett. I december förra året dog också Lahai, min yngsta son. Han var bara sex månader gammal. Det var som tortyr när han dog, mitt hjärta gick sönder” berättar Haja tyst samtidigt som hon stirrar ner i marken.
Lahai dog av feber och diarré efter att ha druckit av det smutsiga vattnet från källan i skogen. Haja berättar att Lahai precis hade börjat krypa själv när han insjuknade, och minnet av honom lever fortfarande kvar väldigt starkt hos henne.
”Min älskade Lahai var en stark bebis, han kunde sitta själv och hade precis börjat krypa. Han skrattade mycket också, speciellt när jag dansade och klappade för honom. Det är sådana lyckliga stunder som jag minns. Det jag minns allra mest med Lahai är hur han lekte med min nacke och kind när han ammade.”
Haja har fortfarande tre barn kvar i livet, och en av dem är 4-åriga Ibrahim som ibland hjälper till att bära vatten. Ibrahim och alla de andra i familjen dricker fortfarande samma vatten som dödade Lahai, och Haja är väldigt orolig för att Ibrahim ska drabbas av samma sjukdom som tog hennes yngsta son.
”Jag hoppas att Ibrahim och mina andra barn inte ska dö som Lahai. Jag hoppas att Gud ska se till så att jag får ha kvar alla mina barn.”
Trots att Haja i sitt liv har upplevt mer sorg än någon människa borde behöva stå ut med finner hon ibland små glädjestunder i vardagen, särskilt när byn samlas till dans och sång.
”Det finns ingenting i världen som kan få mig att glömma Lahai, men ibland kan jag känna glädje när andra har roligt och vi firar något tillsammans. Igår kväll dansade vi, och det är sådana saker som kan göra mig glad.”
Inget barn ska behöva dö av smutsigt vatten. Ge en gåva och rädda liv!
Matu
Matu är på många sätt Tombohuauns hjärta och själ. Hon är den som skrattar högst, skämtar mest och sjunger bäst. Lär känna Matu och fångas av hennes skratt.
”Livet i den här byn är alldeles för hårt.”
40-åriga Matu är på många sätt Tombohuauns hjärta och själ. Hon är den som skrattar högst, skämtar mest och sjunger bäst. Hon är också den som ger alla ett eget smeknamn baserat på hur hon uppfattar deras personlighet.
Men trots Matus höga skratt och ständiga skämt lider hon svårt av bristen på rent vatten i Tombohuaun. Hon har ständiga magproblem av det smutsiga vattnet som hon dricker, och dessutom har Matu haft kronisk huvudvärk de senaste fem åren efter en febersjukdom.
”Livet i den här byn är alldeles för hårt. Du har sett hur vattnet som vi dricker ser ut. Det är hemskt, vi dricker det bara för att vi inte har något annat val. Till och med nu som vi sitter här och pratar har jag ont i magen på grund av att ha druckit det smutsiga vattnet. Varje gång jag går till sjukvårdskliniken säger de att jag har en ny mask i magen. Vi vet att det är vattnet som orsakar det.”
Oftast när hon blir sjuk går Matu inte till sjukhuset eftersom det är så dyrt, men när det blir riktigt illa har hon inget val. Medicin är det enda som gör att hon mår bättre.
”Jag har både hakmask och tyfoid. Det liksom kliar och gör ont i magen på samma gång. Medicin är det enda som får magen att kännas bättre. Men just nu har jag inte råd med fler behandlingar, medicinen är så dyr. Vi har inte ens råd att betala för min sons utbildning så han kan inte gå i skolan längre.”
Det är alltid någon i Tombohuaun som ligger på sjukhus för att behandlas mot vattenburna sjukdomar, men allra värst är det under torrperioden berättar Matu.
”Under regnperioden samlar vi regnvatten från våra hustak så där är det inte alls lika många som blir sjuka. Men om det inte räcker är det ännu farligare att dricka vatten från källan under regnperioden, för då spolas all avföring från skogen ner i vattenkällan så att det blir förorenad. Vi har inga toaletter så alla bajsar ute i skogen.”
Matus högsta önska är att byn ska få rent vatten och toaletter. Hon säger att allt kommer bli bättre då, deras hälsa, ekonomi och välbefinnande.
”Om vi fick rent vatten och toaletter här skulle jag kunna hålla mig ren, och mina magproblem skulle försvinna. Och om vi får vatten närmare huset skulle hela livet bli så mycket enklare.”
Hjälp kvinnor som Matu till ett bättre liv. Ge en gåva.
Mariatu och Strong Joe
Joes busiga leende är omöjligt att inte smittas av. Han är den som alltid leder sina kompisar i olika lekar, och trots sin unga ålder drömmer han redan om att bli lärare eller doktor. Läs mer om Joe, och varför hans mamma har så höga förhoppningar på honom.
Lille Joe, sex år gammal, älskar att leka skola med sina kompisar. Men själv är han för sjuk för att kunna gå i skolan.
För Joes mamma Mariatu är Joe en välsignelse. Innan hon fick Joe förlorade Mariatu sex bebisar, och hon är själv säker på att de dog på grund av smutsigt vatten och bristande hygien vid förlossningen. Idag har hon tre barn, och även om de överlevde sin förlossning är de ofta sjuka. Mest orolig är Mariatu för Joe eftersom han så ofta drabbas av diarré.
”Joe är nästan alltid sjuk. Han får hög feber, diarré och kräks. Jag tror att det är vattnet som gör Joe sjuk” berättar Mariatu.
När Joe blir allvarligt sjuk måste Mariatu ta honom till sjukhuset, men det är svårt att ta sig dit, och behandlingen är ofta dyr. Familjen, vars enda inkomst kommer från jordbruk, har svårt att betala för medicin, och därför tar de Joe till sjukhuset bara när de fruktar för hans liv.
Men det är inte bara att dricka smutsigt vatten som skapar problem för familjen, det är också en oerhörd börda att varje dag hämta och bära vatten till hemmet. Och extra jobbigt är det under torrperioden när vattennivån är låg och det är svårt att få vattnet att räcka till hela byns behov.
”Joe hjälper mig att bära vatten, fast han är så liten. Under torrperioden är det alltid fullt med folk vid vattenhålet, så det tar väldigt lång tid att hämta vatten. Vi måste stå i kö och vänta på att andra ska kunna hämta sitt vatten. Om vi går dit vid sju på morgonen är vi inte tillbaka förens 9 eller 10. Och för att det ska räcka måste vi hämta vatten fyra gånger om dagen.”
Mariatu har stora förhoppningar på sin son Joe, och hon hoppas att hon en dag ska ha råd att kunna skicka honom till skolan. Men det är svårt när familjen måste lägga så mycket pengar på mediciner, och så mycket tid på att hämta vatten. Ett som är säkert är att Joe själv verkligen vill gå i skolan.
”Han tjatar hela tiden om att han vill gå i skolan, och om en så liten pojke själv tjatar om att han vill gå i skolan så tror jag att det kan bli något stort av honom. Ibland tar Joe med sina kompisar hit och så leker de skola. Joe är alltid lärare och de andra elever. Och ibland leker han doktor och då får de andra barnen vara patienter. Så jag tror att han drömmer om att bli lärare eller doktor när han blir stor.”
Men för att Joe ska kunna gå i skolan och uppfylla sina drömmar behöver byn rent vatten, och därför är en vattenpump Mariatus högsta dröm för Tombohuaun.
”Det skulle verkligen minska sjukdomarna här i byn, både för barn och vuxna. Om vi fick rent vatten skulle barnen inte längre ha diarré hela tiden. Och när barnen är glada och friska kan de också gå i skolan. Utan utbildning kan du knappt överleva, så det skulle göra mig oerhört lyckliga att se Joe frisk och i skolan.”
Här kan du ge barn som Joe möjlighet att gå i skolan. Ge en gåva.
Vad händer i vinter?
Med hjälp av alla fantastiska människor som stöttar WaterAid genom gåvor eller på andra sätt kommer vi i vinter kunna börja arbetet i Tombohuaun för att se till att invånarna får rent vatten. Vi planerar att gräva en brunn i byn som kommer skyddas med betong och förses med en handpump för att vattnet ska skyddas från att förorenas. De undersökningar vi har gjort av området visar att grundvattnet ligger ganska grunt så några avancerade borrar kommer inte behövas.
Här hittar du mer teknisk information om brunnen som planeras i Tombohuaun >
Alla i Tombohuaun kommer uppmuntras och få stöd att bygga egna toaletter i hemmet, byggda av material som finns i området. Genom vår samarbetspartner kommer vi också utbilda hygienförkämpar i byn som ska sprida hygienbudskap till alla invånare.
I slutet av januari hoppas vi att den nya vattenpumpen i Tombohuaun ska kunna invigas. Det kommer bli en fest som invånarna i byn sent ska glömma. Och självklart kommer du kunna följa invigningen.
Men trots att invånarna i Tombohuaun nu äntligen kommer få rent vatten är situationen fortfarande akut i många andra byar. Ge en gåva så hjälper du oss sprida glädjen som rent vatten skapar.
Om Sierra Leone och WaterAid arbete
WaterAid började arbeta i Sierra Leone 1981, samma år som vi bildades. Vårt första projekt någonsin genomfördes i Sierra Leone, och det fokuserade på rent vatten. Under inbördeskriget på 90-talet tvingades vi pausa vårt arbete i landet. Det gick helt enkelt inte att arbeta långsiktigt och hållbart mitt under brinnande inbördeskrig.
Efter inbördeskriget återvände WaterAid till Sierra Leone för att hjälpa till med att bygga upp all den infrastruktur som blivit förstörd. Arbetet försvårades ytterligare av den ebolaepidemi som drabbade landet under 2014.
I Sierra Leone saknar hela fem miljoner invånare tillgång till toaletter, vilket innebär 8 procent av landets befolkning. Två miljoner invånare, 35 procent, saknar också tillgång till rent vatten. Som en konsekvens dör 1 200 barn varje år i landet i diarrésjukdomar orsakade av smutsigt vatten, dålig sanitet och bristande hygien. Khailahundistriktet, där Tombohuaun ligger, är bland de mest utsatta i landet. Här är medellivslängden bara 42 år, mycket på grund av att det saknas rent vatten och bra sjukvård. I jämförelse är medellivslängden i Sverige ungefär 82 år.
WaterAid arbetar för att förändra situationen och förbättra livet för de människor som idag lever utan rent vatten och toaletter. Under förra året nådde vi 32 000 människor i Sierra Leone med rent vatten, och 15 000 med toaletter.