Gertrude Chiimbwe ger sin treåriga son Hakalima ett glas vatten i Namavwa Ward, Zambia.

“Vi har ingen latrin här, den har fallit ihop, så vi går till busken. Jag mår dåligt när jag måste gå dit. Jag oroar mig alltid för att någon kommer att gå förbi och se mig gå på toaletten. Jag är också orolig för att råka kliva på avföringen och få med sjukdomar hem.”

Patuma Mbande med dottern Acklatu utanför deras latrin i Mwenyekondo, Lilongwe, Malawi.

“Ibland har människor lämnat avföring på golvet inne vid min latrin, istället för i hålet. Detta händer särskilt på natten. Jag känner att om jag hade en bättre toalett skulle det göra livet bättre, vi skulle vara friskare. Jag skulle kunna sopa och moppa ordentligt. Om den hade ett tak så skulle flugorna inte kunna flyga ut och in och landa på vår mat.”

Raju Begum, vid en ohygienisk provisorisk latrin i slumområdet Motijharna, Chittagong City, Bangladesh.

”Att använda denna latrin är fruktansvärt - det är en hemsk upplevelse varje gång. Det är riktigt dålig lukt och alla har fått sjukdomar från den. Det drabbade min familj. När den nya latrinen byggts kommer den gamla att förstöras. Det kommer att minska sjukdomar och hygienen kommer att vara bra. Säkerheten kommer också att bli bättre. Jag kommer känna mig tryggare eftersom det inte kommer att vara män som går förbi, som det är nu. Vi vill ha de nya latrinerna överallt.”

5-åriga Sapna bor i slumområdet Narai Ka Pura i Indien. Slummen saknar toaletter vilket gör att avföring ligger öppet överallt i samhället. Sapnas mamma säger att hennes barn ofta blir sjuka av bristen på toaletter.

”Mina barn har ofta ont i magen och svår diarré. Flera gånger om året måste jag ta dem till sjukhuset för att de är så sjuka.”